kbrymorth

 

 

När det börjar våras förändras plötsligt allt. Det är inte förens årstiderna börjar skifta man märker att man blir äldre och tillsammans med snön smälter mycket av det som varit bort. På Facebook är det nya människor som ändrat sin relationsstatus varje dag, vissa har nya förhållanden, men de flesta relationsstatusar handlar om andra som precis har avslutat ett. 

 

Hela staden luktar förändring. Under vintern har man lixom legat i dvala och varit rätt nöjd med sin tillvaro endå, men nu när våren kommer börjar många nya bollar rulla och vi söker efter någon form av förändring. En boll som har satts i rörelse är dock svår att stoppa, men det kan hända att den bara rullar ut för ett stup. Man kanske ångrar sig, man kanske märker att de nya förändringarna kommer och allt är kung ett tag, men sen möter man en vägg, eller ett stup... då går allt åt helvete. 

 

Att göra slut med någon är att omvärdera sitt liv. Man behöver något eller någon ny att knyta an till, någon eller något som man kan älska mer än sitt ex, oavsett vilken sorts "älska" det är, men då kan man inte hitta någon ny förens man ännu en gång hittat någon ny man älskar mer än det/den "nya" som man knutit an till. Det är typ som en trappa där varje steg är har några procent av ens kärlek. Det som är högst upp på trappan är det man tofflar för, typ en partner, familjen, en sport, ett djur osv. 

 

Efter en breakup måste  man flytta ner sitt ex och byta ut honom/henne mot något illa kvickt för att inte bli deprimerad. Man kan fucka ur efter en breakup, man säger att man aldrig  kommer skaffa någon ny, ha sex igen eller att man aldrig kommer att kunna bli kär igen, men det är inte så svårt att gå vidare så länge man har något att falla tillbaka på. Jag tror inte att det högsta trappsteget går att dela, att vi bara har EN sak som vi älskar mest i hela världen. 

Personligen sitter jag på botten av mitt egna hav och funderar över vart min rullande boll är på väg, eftersom ALLT har förändrats inom loppet av en månad. Typ hälften av mina drömmar har gått i kras och när väl DEN bollen börjar rulla, rullar den bakåt i tiden och gamla drömar som krossats gör sig påminda. det är bara att stänga av. Det är ganska lätt bara man simmar djupt nog i sitt egna hav. 

Nu sitter jag här i soffan som alla andra söndagar och låtsas plugga och lyssnar på Chords sorliga toner. Söndagar är ju enligt tradition en vilodag, men det är ju så tråkigt! Idag borde krogen vara öppen från typ 14.00 - 02.00 så att de som inte är nöjda med helgen kan få en sista chans att bränna alla sina sista pengar i hopp om att helgen ska ge mer än den gjort hittills. Eller ja, egentligen borde någonting överhuvudtaget vara öppet, så att man i alla fall kunde få se en, två själar på stan...

Ifall man vilar alla andra dagar i veckan är en söndag inte mycket att hänga i julgranen, det som ÄR bra med söndagen är att det är beviset på att ytteligare en vecka har gått, att i allafall  tiden tar sig framåt även om allt annat står stilla. I den här staden märks minsta föränding direkt och alla dessa små föändringana i ens närhet skakar ens värld temporärt, innan man har lärt sig att leva med förändringen och man bara flyter med tiden igen. Söndagen är den dagen man tänker över dessa förändringar som antingen är till det bättre eller sämre, men likgiltighet emot det, oavsett om det är bra eller dåligt, kommer ändå efter en söndag eller två, så Kbry.

Jag har mycket att göra, endå sitter jag här och skriver ett oviktigt blogginlägg om mina tankar om veckodagen söndag, men vem bryr sig, egentligen? Snat är skolan slut, om 52 dagar tar jag studenten och då förändras allt. Min motivation har åter igen försvunnit och jag kan lika gärna sitta och mögla i Österåsen hela sommaren som att göra något vettigt som att jobba, t.ex. Det hade varit skönt med ett sista sommalov, men som sagt finns det inget mer att hämta i Östersund  för mig. Var flyr man där man inte är helt ensam? Dömmar om en ej existeande framtid är bara drömmar tills man har uppfyllt dem. Igår täffade jag en kille som hade uppfyllt sin stösta dröm och det är väldigt imponerande, och jag önskar att jag oxå hade den motivationen att göra något med mitt liv, men sådant finns inte att hämta på en söndag.

 

"The city takes a breath on Sunday. Of all that’s lost with the pursuit of what’s next, I hope we don’t lose that…” 
― Hawksley Workman

 

 

Söndag är dock den enda dagen i veckan när det är okej att njuta av att vara 4ever alone, luspank och eftebliven.

Nej, JAG är inte bitter...