kbrymorth

I alla år har jag haft en nokiatelefon, jag fick min första av mamma när jag skulle börja sexan, och den hade hon haft i tre år innan som arbetstelefon. Det var alltså på riktigt en telefon designad för militär. Den telefonen gick under namnet 7210, och var i stort sett odödlig. Jag tappade den på hösten i sjuan, var utan den hela vintern och sedan när våren kom, och vi skulle elda gräs, låg den där, i två delar... Vi tog in den och la den på elementet, efter en dag fungerade den som ny. Den höll till vintern då jag gick i nian. Bara några dagar innan julafton gick den bort med en slutligen brusten skärm. Må du vila i frid, min trognaste vän. 

Min andra telefon fick jag i julklapp i nian. Det var en skinande svart nokia 3720, med 2 mpx kamera i en lyxförpackning. Den telefonen kallade jag för Quinn och den tillsammans med min vackra ipod utgjorde de viktigaste apparaterna i mitt liv. En gång när jag var ute och sprang tappade jag telefonen i skogen, och märkte det inte förens jag kommit hem, så jag sprang tillbaka i mina fotspår, och där ligger den, i en vattenpöl på skogsvägen. När jag i fasa plockar upp den får jag sms! Magi! Den överlevde många vistelser på både åker och i skog, men aldrig svek den mig.

Det var jag som slutligen svek den. Efter ungefär ett - ett och ett halvt år slungade jag den in i väggen i frustration och det var den slutliga smällen. Skärmen sprack på insidan och jag försökte rädda den, men det var försent. Efter en lång sorgeperiod över min älskade Quinn gick jag vidare och köpte en lika dan telefon fast med en gul ram av Fannys far.

Den tjänstgjorde väl tills i sommras då  den slant ur min ficka på IKEA i Sundsvall. Vi försökte få tillbaka den i en vecka ungefär, men det var inte hållbart att sitta ensam i stan helt utan möjligheter att få tag i någon eller ens ha koll på klockan! Så hjälplös man blir utan dessa nära älskade vänner vi lägger ner tusentals kronor på. Jag köpte min sista nokia för några månader sen. Varför jag inte köpte en Smartphone direkt var för att jag hade min kära ipod touch där jag hade allt jag behövde, men tyvärr regnade den sönder på yranlördagen när jag vandrade hem barfota i skyfallet klockan ett på morgonen. Min nya telefon var alltså inte tillräcklig, men jag älskade den endå. Min tredje 3720...

Den avled i onsdags, då den blev överkörd. Den lyser och låter när man klickar på den men hela innerskärmen ser ut som blixtar mot svart bakgrund. Må ni vila i frid mina älskade nokiatelefoner, min era av att vara konservativ och kämpa emot framtiden är över. Om en vecka ska jag köpa en iphone, och nu under tiden har jag en samsung galaxy mini... Jag kommer ALDRIG att köpa en samsung! Jag hatar den! Och när jag googlade nokia 3720 kom den här familjära bilden upp:

 
Tagen just av en nokia 3720.

Men jag välkomnar framtidens möjligheter med öppna armar även om jag nu också kommer att bli en iZombie som vandrar längs Östersunds gator dag och natt, utan syfte eller destination. Jag böjer mitt huvud för dig teknik. Du har besegrat mig.

 

Oooch här har vi mina telefoners mästerverk: