kbrymorth

 

Eftersom det tydligen är så sjukt mycket dope i Östersund, så kanske det ändå känns ganska aktuellt. Min teori är att vi alla har en ihålig själ, alltså ett hål som vi måste fylla med någonting. Är man olycklig, ensam eller på något sätt inte helt tillräcklig så krävs det mer och mer för att proppa igen hålet, och ju mer man stoppar i det, ju större blir det. Vissa fyller hålet med alkohol, och andra med annat, och då menar jag alla möjliga beroenden, som att vara helt obsessed med vad man äter, att man tränar ohälsosamt mycket, att man är beroende av coca cola osv, jag menar inte bara dessa beroenden som av samhället klassas som farligare. Allt är farligt i för stor mängd, tror jag... Men! Jag tror att det enda som på riktigt kan fylla igen hålet är en annan person; det vill säga en "soulmate". Någon som gör att man - utan tvång - tar sig samman och slutar röka eller dricka eller liknande, någon som skrämmer bort ens demoner, någon som gör att man inte behöver fly vardagen. Grejen med en soulmate är att alla kan vara det i början, det är de som för alltid fyller igen hålet i själen som är den riktiga varan, så att säga. Varför inte vänner räcker till, är för att de offtast delar ditt beroende, de fyller igen hålet på samma sätt som dig. Den teorin baserar jag på en mycket god vän till mig som helt på egen hand slutade röka när han skaffade flickvän, och en annan vän som slutade med typ allt, snus och sprit när hon skaffade pojkvän.

 

Vissa gör skitgrejer för att de vill och då hjälper ingenting, för att vill man röka, men inte måste, så är det inte samma grej. Det är rätt skönt med en undanflykt från verkligheten, något som tar bort fokus från alla världens problem. Och när vi ändå pratar om det här med att röka och supa, så är ju det egentligen sociala företeelser i början, det är de som sitter hemma ensamma och dricker som utökar sina egna hål.

 

Att försöka utvärdera detta fenomen rationellt är ungefär lika svårt som jag får det att låta, och att sedan utvärdera sig själv utifrån denna teori är ännu svårare. Kanske det bara är jag som har ett hål i själen, men jag tror fan inte det, just därför att alkohålanvändningen sjuker i åldrarna och mer och mer folk provar farliga saker samt att idealet skenar, för att folk tror att man blir mer älskad om man följer den väg media har valt åt mänskligheten. Barn sminkar sig och har sjukt slampiga kläder och pratar om vikt och liknande och det tror jag är för att behovet av kärlek och bekräftelse är större nu, när färre och färre häromkring kan värdera liv som de kan i länder där det är svårare att hålla sig levande, så att säga.