kbrymorth

22 månader och 4 dagar har jag dedikerat till min drömprins, men det visade sig att det inte bara räcker med kärlek för att evigheten skulle bli vår.

Nu är det dags att göra allt jag glömt bort att tänka på, för i mitt huvud har det funnits två saker; Robin och skolan. Nu har jag och Fanny uppdaterar våran lista på vad vi ska göra innan vi tar studenten - där den första punkten är att åka lådbil i stan - för att livet ska komma igång så fort som möjligt och att jag fortfarande ska ha ett par mål med det, och eftersom i behov av förändring, ska jag måla om mitt rum och jag ska försöka komma på vem jag är nu, vem jag var förr, när jag inte har flickvänsrollen att spela längre.

Man ska inte försöka att bli av med allt man har fått eller associerar med personen i fråga; man har ju iallafall lärt sig något ifrån filmer. Som i "Eternal sunshine of a spotless mind",  där minnena försvann men känslorna fanns kvar. Det finns ingen anledning att glömma, grejen är bara att man måste få önskningarna att bli minnen. För man önskar att man vore en bättre människa, snällare, snyggare, smartare, allt som kunde ha undvikt detta.

Det är skönt att bo i skogen där inte så många frågar hur man mår, för det är den jobbigaste av alla frågor. Jag kan redogöra händelseförloppet som ledde mig hit men jag har inget svar på hur jag mår.

Det finns ju alltid folk som varit med om värre, så kan man ju alltid se det, men det varrierar iofs från person till person, och jag vet inte ens själv hur ledsen jag är, jag vet bara att många andra vill dö när ett förhållande tar slut. mitt förhållande gick ner lungt medan andras kraschar, och just däfrör finns det en chans att vi ska vara annorlunad och faktiskt lyckas vara "bara vänner".

När helgen kommer och det roligaste med Juni är över ska jag fly så långt ifrån allt jag kännt under dessa 22 månader, tillbaka till ett av min barndoms paradis. En fristad från stress och olycka, där det bara kommer att vara jag och björnarna i det höga gräset bervid bäcken. Det är dit jag vill komma när jag dör, och just nu har jag dött lite. Hoppet har sjunkigt och drömmar har gått i kras, och mitt himmelrike det de ända stället där jag vill vara.