"Not Afraid"
Det var länge sedan jag kände mig såhär mycket som mig själv!
En heldag inne, tills jag tog mod till mig och gick ut... alldeles ensam i mörkret!:D Jag var väl medveten om att jag inte vågat göra det på väldigt länge, jag var ute under spöktimmen! Vilka monster gömmer sig då inte i skog och diken? INGET! Inte en zombie spökade i mitt sinne, inte en hägring speglades i de fjärran höstmörkret, natten älskade mig, som den alltid gjorde förr.
Med min long lost Billie Joe Armstrong skrikande "I once was lost and never was found" genom lånade hörlurar, (åh hörlurar, som jag har saknat er!) kände jag mig hemma, jag hittade igen Linnea Kungen Johansson som dog en blåsig höstdag för ganska precis ett år sedan. Österåsen kanske inte är världens sämsta ställe after all....
Jag gick som förr, förbi Liljas ihopp om att Olivia skulle vara vaken, jag gungade, hängde i korsgata, och förbi Lindvalls och genade över åkern tillbaka hem, förbi Fanny.
Min rädsla dog med all min oro, come what may, jag är inte längre rädd för framtiden, jag har min Robin, det är allt jag vill ha! Resten kommer senare.
Världen är skruvad och jag var aldrig som jag borde, varför ska jag ändra på mig nu?Och hur ska jag vara? långhårig och mörkblond med ljusare slingor, precis som a l l a a n d r a. Vi vill kanske vara som vi en gång var, back to basic, trött på att fixa till oss, naturligt är vackert... kanske ett tecken på att vi börjar bli vuxna, eller börjar vilja BLI vuxna...Vi går alla igenom faser, som den där psykologen Eriksson med 8stegs teorin sa, att vi går igenom 8 olika faser i vårat liv, de flesta i ungdomen. Tänk om jag inte tagit mig ur de senaste än? Tänk om det är vem jag verkligen är? EAST JESUS NOWHERE, WITH ME och WELCOME TO THE BLACK PARADE! De är mina Beatles, Green day, Sum 41 och My Chem, de vi aldrig glömmer, de vi kommer lyssna på i oändligheter och kommer köpa album av när vi är gamla och förtjusas över när de finns i skivaffärerna om 50 år. och eminem såklart! Jag har vuxit upp så snabbt att jag kanske missade en viktig poäng, det är såhär jag SKA vara, som jag är, glad och utan skam och rädsla. De har bevarat mig på något vis, den jag var när jag var on the top...
Jag må ha glömt hur jag var nu imorgon, men nu har hoppet väckts innom mig igen, Linnea Kungen Johansson, Kunglig som hon en gång var är inte död, hon vilar bara som djuren i vägkanten.:P
"To thine own self be true, and it must follow, as the night the day, thou canst be false to any man"
William Shakespear
Vi har gömt delar av våra själar i musik, såsom Voldemort har sina horrukruxer :) De är direktlänkar till en svunnen tid, bra eller dålig, där vi lämnat en del av oss själva, en vi aldrig ville mista men som inte följde tidens rytm och blev fängslad. Musiken ger oss bilder av vänner vi en gång hade, personer vi än gång älskade och älskade som en gång fanns. Tiden bara går och förändrar oss allt den kan för att passa in i dess rytm, men dessa bläckstänk på papper håller oss påminda på ett bättre sätt än foton och inspelningar. De gör oss nostalgiska och lite vemodiga men inte så mycket mer. Musiken ger oss ALLT tillbaka för 2 till 10 minuter. Vi är hela igen när vi hör oss själva sjunga duett med med någon vi en gång beundrade mer än solen, min eviga stjärna kommer alltid vara du, Billie Joe. Om 50 år, när du är över 90 kommer jag fortfarande komma till globen som jag tänker göra varje gång du är där tills dess, för jag vill aldrig tappa bort mig själv i denna vrickade, korumperade värld.
"And I just can't keep living this way
So sarting today
I'm breaking out of this cage
I'm staning up, I'ma face my deamons
I'm manning up, I'ma hold my ground"
Eminem.
<3
En heldag inne, tills jag tog mod till mig och gick ut... alldeles ensam i mörkret!:D Jag var väl medveten om att jag inte vågat göra det på väldigt länge, jag var ute under spöktimmen! Vilka monster gömmer sig då inte i skog och diken? INGET! Inte en zombie spökade i mitt sinne, inte en hägring speglades i de fjärran höstmörkret, natten älskade mig, som den alltid gjorde förr.
Med min long lost Billie Joe Armstrong skrikande "I once was lost and never was found" genom lånade hörlurar, (åh hörlurar, som jag har saknat er!) kände jag mig hemma, jag hittade igen Linnea Kungen Johansson som dog en blåsig höstdag för ganska precis ett år sedan. Österåsen kanske inte är världens sämsta ställe after all....
Jag gick som förr, förbi Liljas ihopp om att Olivia skulle vara vaken, jag gungade, hängde i korsgata, och förbi Lindvalls och genade över åkern tillbaka hem, förbi Fanny.
Min rädsla dog med all min oro, come what may, jag är inte längre rädd för framtiden, jag har min Robin, det är allt jag vill ha! Resten kommer senare.
Världen är skruvad och jag var aldrig som jag borde, varför ska jag ändra på mig nu?Och hur ska jag vara? långhårig och mörkblond med ljusare slingor, precis som a l l a a n d r a. Vi vill kanske vara som vi en gång var, back to basic, trött på att fixa till oss, naturligt är vackert... kanske ett tecken på att vi börjar bli vuxna, eller börjar vilja BLI vuxna...Vi går alla igenom faser, som den där psykologen Eriksson med 8stegs teorin sa, att vi går igenom 8 olika faser i vårat liv, de flesta i ungdomen. Tänk om jag inte tagit mig ur de senaste än? Tänk om det är vem jag verkligen är? EAST JESUS NOWHERE, WITH ME och WELCOME TO THE BLACK PARADE! De är mina Beatles, Green day, Sum 41 och My Chem, de vi aldrig glömmer, de vi kommer lyssna på i oändligheter och kommer köpa album av när vi är gamla och förtjusas över när de finns i skivaffärerna om 50 år. och eminem såklart! Jag har vuxit upp så snabbt att jag kanske missade en viktig poäng, det är såhär jag SKA vara, som jag är, glad och utan skam och rädsla. De har bevarat mig på något vis, den jag var när jag var on the top...
Jag må ha glömt hur jag var nu imorgon, men nu har hoppet väckts innom mig igen, Linnea Kungen Johansson, Kunglig som hon en gång var är inte död, hon vilar bara som djuren i vägkanten.:P
"To thine own self be true, and it must follow, as the night the day, thou canst be false to any man"
William Shakespear
Vi har gömt delar av våra själar i musik, såsom Voldemort har sina horrukruxer :) De är direktlänkar till en svunnen tid, bra eller dålig, där vi lämnat en del av oss själva, en vi aldrig ville mista men som inte följde tidens rytm och blev fängslad. Musiken ger oss bilder av vänner vi en gång hade, personer vi än gång älskade och älskade som en gång fanns. Tiden bara går och förändrar oss allt den kan för att passa in i dess rytm, men dessa bläckstänk på papper håller oss påminda på ett bättre sätt än foton och inspelningar. De gör oss nostalgiska och lite vemodiga men inte så mycket mer. Musiken ger oss ALLT tillbaka för 2 till 10 minuter. Vi är hela igen när vi hör oss själva sjunga duett med med någon vi en gång beundrade mer än solen, min eviga stjärna kommer alltid vara du, Billie Joe. Om 50 år, när du är över 90 kommer jag fortfarande komma till globen som jag tänker göra varje gång du är där tills dess, för jag vill aldrig tappa bort mig själv i denna vrickade, korumperade värld.
"And I just can't keep living this way
So sarting today
I'm breaking out of this cage
I'm staning up, I'ma face my deamons
I'm manning up, I'ma hold my ground"
Eminem.
<3
Kommentarer
Trackback
