Jag vill leva jag vill gå i skola i norden.

Att 16åringar reser sig upp för att säga god morgon mr. Lärare i kör, visar hur konservativ skolan i Bayern i södra Tyskland är.
Att det hänger ett kors i varje klassrum och de undervisar från iaf. 10 år i katolisism eller protistantism brer bara på den uppfattningen jag fick.
Max Bourn gymnasiumet utanför München i landskapet bayern i södra Tyskland är den absoluta skräckskolan för oss  svenskskolade, som blivit bortskämda med fritid, studiebidrag och respekt.
Skolan i sig själv var typ från stenåldern, de hade skiffertavla i alla klassrum, en overhead, bänkrader på 5-6 pers, och såklart, det där hemska korset. Alla var i tid till lektionerna, alla satt rakryggade i sina stolar som om de var rädd att få en linjal över fingrarna, som de fick här i sverige för typ 100 år sedan, tystnaden de kunde hålla i 45x2 minuter var shokande, och allt detta tror jag berodde på rädsla för de straff som väntade om du inte följde de stränga reglerna. Gå till rektorn, få ett papper med straffuppgifter som MÅSTE göras och sen hem, så att föräldrarna fick skriva under att de sett de skamliga deras barn gjort... tuggat tuggummi, kollat på telefonen, viskat något till en kompis typ tappat en knappnål...



Hade min unge kommit hem med något sådant hade jag skrattat...
Eleverna ger lärarna all den respekten men de får ingenting tillbaka. Lärarna kan gå före i lunchkön, före dessa svältande 10åringar och de ser inte riktigt något fel med det, eftersom de måste hinna göra en massa kopior.. men ska inte barnen komma före? Så de hinner äta, de växer ju för fan! Det är att missbruka sin makt.
Och vad hände med fritiden? Läxa på läxa och prov varje dag. Har de inte prov har de läxförhör i stil med en grillning över en vulkan. "Tänk om hon frågar mig om läxan idag," säger eleverna med skräck, för läxförhören är offta en utfrågning av en hårt pressad elev, fylld med skam vid  misslyckande.
De lär ut genom rädsla, vilket resulterar i att man blir stressad och glömmer allt när det kommer till kritan.
Skolläkaren fick ge ut medicin, till många sönderstressade barn som led av magont, pågrund av det, och vad mer fick läkaren ge ut?

När vi kom in i flera av klasserna vi skull gå på, sa läraren max "hallo" och sedan var det tyska som gällde, och vi satt tysta långt bak. Men många av lärarna försökte göra något av att vi var där oxå, så att inte stoppa alla i en burk, vissa lärare var supertrevliga.
Mamma förklarade det som att det är jobbigt för en lärare som ska vara en sådan stor auktoritet, att visa sig vara sämre på engelska än sina elever. Förståligt, men töntigt.

Vi sa på två lektioner vad vi tyckte om skolan, Kajsa öppnade upp med: "It's like a prison..." och sen var vi igång och vi förstod själva mer och mer hur underbar skola vi har! Datorer på lektionerna, hur jävla mycket tuggummi och godis vi vill, diskusioner i typ alla ämnen, vi får sitta i cafét och jobba, lydsna på musik mm. Vi har gratis, utomordentlig mat och får bidrag för att leva, som vi inte behöver betala tillbaka, och vi får pengar till buss till och från skolan. Vi får en timmes lunchrast och pressen vi känner går över så fort vi satt oss ner med matteboken eller med våran classiker och tar oss fram en bit. Pressen släpper efter varje prov, tänk att leva under STÄNDIG press och rädsla! Jag vill inte påstå att de direkt bygger upp människor, som vi gör här. Lärarna är våra vänner, vi kan prata med dem ifall vi oroar oss, ifall vi är ledsna eller behöver extra hjälp. I bayern kan du bli stämd ifall du kramar en ledsen elev!
MEN! notera att detta inte gäller alla skolor i hela Tyskland, Bayern är det mest konservativa området!

Iallafall, skolsystemet här äger, så fuck you Janne B.



Annrs var vistelsen i Bayern helt underbar, trevligt folk och underbara världsfamiljer, fina vyer och Utsökt öl.




Kul att jag kan köpa öl och dyllikt i tyskland, men blev nekad att köpa engergidryck idag...





"Not Afraid"

Det var länge sedan jag kände mig såhär mycket som mig själv!
En heldag inne, tills jag tog mod till mig och gick ut... alldeles ensam i mörkret!:D Jag var väl medveten om att jag inte vågat göra det på väldigt länge, jag var ute under spöktimmen! Vilka monster gömmer sig då inte i skog och diken? INGET! Inte en zombie spökade i mitt sinne, inte en hägring speglades i de fjärran höstmörkret, natten älskade mig, som den alltid gjorde förr.
Med min long lost Billie Joe Armstrong skrikande "I once was lost and never was found" genom lånade hörlurar, (åh hörlurar, som jag har saknat er!) kände jag mig hemma, jag hittade igen Linnea Kungen Johansson som dog en blåsig höstdag för ganska precis ett år sedan. Österåsen kanske inte är världens sämsta ställe after all....



Jag gick som förr, förbi Liljas ihopp om att Olivia skulle vara vaken, jag gungade, hängde i korsgata, och förbi Lindvalls och genade över åkern tillbaka hem, förbi Fanny.
Min rädsla dog med all min oro, come what may, jag är inte längre rädd för framtiden, jag har min Robin, det är allt jag vill ha! Resten kommer senare.



Världen är skruvad och jag var aldrig som jag borde, varför ska jag ändra på mig nu?Och hur ska jag vara? långhårig och mörkblond med ljusare slingor, precis som a l l a  a n d r a. Vi vill kanske vara som vi en gång var, back to basic, trött på att fixa till oss, naturligt är vackert... kanske ett tecken på att vi börjar bli vuxna, eller börjar vilja BLI vuxna...Vi går alla igenom faser, som den där psykologen Eriksson med 8stegs teorin sa, att vi går igenom 8 olika faser i vårat liv, de flesta i ungdomen. Tänk om jag inte tagit mig ur de senaste än? Tänk om det är vem jag verkligen är? EAST JESUS NOWHERE, WITH ME och WELCOME TO THE BLACK PARADE! De är mina Beatles, Green day, Sum 41 och My Chem, de vi aldrig glömmer, de vi kommer lyssna på i oändligheter och kommer köpa album av när vi är gamla och förtjusas över när de finns i skivaffärerna om 50 år. och eminem såklart! Jag har vuxit upp så snabbt att jag kanske missade en viktig poäng, det är såhär jag SKA vara, som jag är, glad och utan skam och rädsla. De har bevarat mig på något vis, den jag var när jag var on the top...



Jag må ha glömt hur jag var nu imorgon, men nu har hoppet väckts innom mig igen, Linnea Kungen Johansson, Kunglig som hon en gång var är inte död, hon vilar bara som djuren i vägkanten.:P



"To thine own self be true, and it must follow, as the night the day, thou canst be false to any man"
William Shakespear




Vi har gömt delar av våra själar i musik, såsom Voldemort har sina horrukruxer :) De är direktlänkar till en svunnen tid, bra eller dålig, där vi lämnat en del av oss själva, en vi aldrig ville mista men som inte följde tidens rytm och blev fängslad. Musiken ger oss bilder av vänner vi en gång hade, personer vi än gång älskade och älskade som en gång fanns. Tiden bara går och förändrar oss allt den kan för att passa in i dess rytm, men dessa bläckstänk på papper håller oss påminda på ett bättre sätt än foton och inspelningar. De gör oss nostalgiska  och lite vemodiga men inte så mycket mer. Musiken ger oss ALLT tillbaka för 2 till 10 minuter. Vi är hela igen när vi hör oss själva sjunga duett med med någon vi en gång beundrade mer än solen, min eviga stjärna kommer alltid vara du, Billie Joe. Om 50 år, när du är över 90 kommer jag fortfarande komma till globen som jag tänker göra varje gång du är där tills dess, för jag vill aldrig tappa bort mig själv i denna vrickade, korumperade värld. 




"And I just can't keep living this way
So sarting today
I'm breaking out of this cage
I'm staning up, I'ma face my deamons
I'm manning up, I'ma hold my ground"
Eminem.
 <3


RSS 2.0