kbrymorth

 

Efter två veckor i Paradiset är jag tillbaka in, i Matrix verklighete, i landet som makear alldeles för mycket och för lite sence, i landet med fler lagar än människor, landet utan kompromisser, prutning och kärlek.

Två veckor i Indien har som vanligt varit livsviktigt och har löst alla problem, tagit bort all ångest och raderat all rädsla inför framtiden. Om åtta månader åker jag tillbaka, för att stanna på obestämd tid. För första gången har jag inget som håller mig kvar; ingen skola, inte att jag är  för ung eller att jag måste göra annat. Det är lugnt. livet springer inte ifrån mig än på några år, så det är lika bra att leva innan jag blir för gammal. 

 

 De flesta är så obsessed vid att skaffa sig en utbildning - det var jag också - tills jag helt plötsligt kom på att varför ska jag skynda mig att välja en karriär, ett yrke, en utbildning nu igen? Ända sedan vi var 15 år har vi plågats av rädslan för framtiden, vi har tvingats göra gymnasieval, vi har bytt inriktning, vi har haft samtal med studievägledare och suttit med släkt och vänner sedan vi var 3 år gammal och de har frågat oss vad vi vill bli när vi blir stora, eller vad vi ska plugga efter gymnasiet. Jag har gått i skola i 13 år, så jag kan inte påstå att jag är superpepp på att plugga mer. Just nu är jag så less att jag kan dö. Det enda intressanta är mitt och Fannys projektarbete, "Bokfan" som handlar om just Indien. Allt annat känns oviktigt och meningslöst. 

    I Indien är lagarna verkligen till för att brytas. Det finns så få som håller koll på dig, knappt några övervakningskameror, och polisen stör dig inte i onödan, ingen kollar misstänksamt på dig eller snackar skit bakom din rygg på grund av ditt utseende. I indien finns frihet som inte kan upplevas i Sverige och i hela mitt liv är det de enda jag velat ha.

   Man jobbar för att få någon form av ekonomisk frihet, alltså att du kan leva och ha roligt på din fritid. Där kan man välja jobb mer brett för allt är inte ersatt av maskiner och de jobbar så att de klarar sig. Du är inte misslyckad om du inte har gått i skola eller om du inte har en god utbildning och en karriärsplan. Vill du inte, behöver du inte, det är så pass enkelt. Det är lätt att försvinna bland alla människor, för vilken regering kan hålla koll på nästan en och en halv miljard människor? Visst det är ett farligt land just på grund av bristen på övervakning men där spelar civilkuraget en större roll. Man litar på människor, kommunicerar med människor, och har ni hälsat en gång är ni vänner. Allt är så simpelt i Indien, precis som det borde vara, det finns liksom ingen anledning att krångla till det. De vänner jag fick där för sex år sedan är fortfarande mina vänner och de har följt min uppväxt, på samma sätt som de har följt min uppväxt. Ifall du skaffar dig vänner får du privilegier, du får hjälp att fixa allt ifrån en utekväll till en taxiresa, till boende till ett bra pris. kontakter är lättare att skaffa, för att folket är öppnare, vänligare och kärleksfullare. Mina vänner har tagit hand om mig nu, på denna resa och jag litar på dem med mitt liv. Mina girls och André har även de blivit väl mottagna och jag tror att även de har skaffat sig ett par vänner för all framtid. 

 

 

 

    Ingen skrattar år dina känslor, utan det är mer accepterat där att vara ledsen, olycklig, överlycklig osv. Depressioner är ovanliga, eftersom du får all den kärlek du vill ha. Visst, vi är privilegerade här i väst, vi har trygghet och skyddsnät och en lagom begränsad frihet och kan åka vart vi vill, men jag vill inte ha skyddsnät och trygghet; jag vill ha kärlek och frihet. Mina privilerier som svensk kommer jag alltid att ha, tack vare min härkomst och mitt modersmål. Men då kan jag väll utnyttja den frihet att göra vad jag vill, som Sverige har gett mig? Så jag ska åka bort, skaffa mig en annorlunda framtid, den som jag egentligen alltid har drömt om och som följer det mitt hjärta vill, inte min hjärna, inte mitt förnuft, utan det som jag vill mest längst inne. Jag ska må bra, vara lycklig och fly kylan och kontrollen, det som jag avskyr mest med väst. Slutet på min historia ska förbli oskrivet tills jag väljer en väg, ett liv, för det är lugnt.