Indien
Det är konstigt det där, hur man kan fly sin vardag i några veckor och fylla hålet i själen temporärt. Men när jag väl är här längtar jag någon annan stans, jag vill till Indien nu!
Varje gång jag varit där har de problem jag haft löst sig, eller bytts ut, men saker som var viktiga när jag åkte spelade ingen roll när jag kom hem igen. Jag tror att all den kärlek som Indien håller kan bota hålet i min själ iallafall i några månader. Men man uppskattar även folk mer efter man varit där. Jag pratade med mamma om att åka till mumbai ( Bombay) och hon kom med några goda motargument, det var inte bara "ni kommer att bli våldtagna! Ni kommer att bli rånade! Ni kommer att bli mördade!" Hon sa att för någon som inte har varit i Asien lika mkt som mig, som inte rest lika mkt som mig, kan Indien ta en med storm, inte bara det underbara, utan även den väldigt påträngande misären. Lemlästade människor, unga tiggerskor med spädbarn på armen, och all denna smuts. Jag är van, men det var jobbigt första gången jag var i Indien. I Goa finns ett fåtal sådana, inte alls så många i de mindre samhällena, men utanför Goa, där är de överallt. Jag har alltid kollat bort, undvikit det, men det känns ännu värre. Det är människor som kanske dör imorn, medtagna varelser vars verklighet är så olik din egen.
Vi kommer från privilegier och vi har alltid backup ifall det skiter sig. Men vårat "skiter sig" är typ om man misslyckats på ett prov, supit bort en 5hundring, blivit dumpad eller i värsta fall, att man åker dit i lagens namn... Deras "det har skitit sig" är att deras familj dött, de har förlorat ett ben, deras oäkta barn har fått kolera eller de har fått HIV/AIDS... Det märks så tydligt där, att man blir särbehandlad när man är vit, och det är lite kul i början tills man ser sig om, och ser ruinerna av vad som en gång var ett europeiskt imperium, och byggnaderna, språket och de extrema klasskillnaderna vittnar om det förtryck västvärlden utsatt landet och folket för.
Det är mycket middleclass engelsmän i Goa, som fortfarande njuter av deras forna imperium och strålar sig i glansen av vad som en gång var deras. Indien har kommit dit de är i dag, inte tack vare, utan trots Storbritannien och Europas influenser. Indien är ett fantastiskt land, det bor drygt en miljard människor i landet och trots det är det en demokrati. Människorna är de vänligaste och varmaste jag mött och de ligger högt upp på listan när det gäller teknologisk utveckling. Jag vill att alla ska få se hur folk kan leva, att de lever trots alla hinder och så, men jag tror det kan bli för mycket. Jag vill att mina vänner ska se Indien som mig, som paradiset på jorden, och inte behöva komma ihåg allt ont som finns där. När man slutar se benstumpar och sjukdomarna och ser folket i ögonen är det vackert. De människorna är lyckliga trots allt de utsatts för, men det krävs tid att se det. Det kräver att man glömmer bort sin medömkan och ser dessa människor som jämlikar. Det låter hemskt men det är sant!
Så när vi åker dit, tror jag inte att vi åker längre än till india light, som Goa kallas, med all rätt! :) Se det ni har mina vänner, det finns folk som bara drömmer om gratis sjukvård, skolgång och akassa. Vi har så många skyddsnät i vårt samhälle, även med den hjärtlösa regeringen vi har. Men vem kan säga att din verklighet är bättre än deras egentligen? Vem bestämmer att dina bekymmer än fjuttigare än deras? Vi ser alla världen ur egna ögon, och ingen kan låna dem och se på samma sätt som dig, så jag säger inte att vi ska sluta whina om våra till synes små bekymmer för de är stora för dig. Jag menar bara att du ska försöka uppskatta det du har :) älska din familj, vårda dina vänner, älska din nästa :) PEACE!
