N e v e r e n d i n g s t o r y
Att hålla drömmar och förhoppningar instängda i en låda blir man ju egentligen inte lyckligare av, man bara håller lyckonivån på ett plan där de inte kan göra skada, så att säga.
Nu när betygen börjar jävlas med att komma alla på en gång som i en perfekt orgie, är det ingen mening med att hoppas på MVG i alla ämnen, inte för mig iallafall... Jag kämpar för ett G i alla ämnen, inget jag är dirket stolt över, med tanke på vad jag egentligen skulle kunnat klara av.
Att ha mål är lika med att ha förhoppningar, och att ha som mål att klara av skolan, är ju inte förmycket begärt av någon, men att ha som mål att ha minst VG i kemi, inget annat än MVG i svenska och vg i mattekurserna, de är lite overkill.
Sen finns det ju drömmar om att våren ska komma, att snön ska tina och den första tussilagon och den första storspoven ska dyka fram med vårsol och tidig sommarvärme ur vinterns eviga natt. Vi vet det, men vi längtar ändå.
Ändå kan vi ju inte undgå att hoppas och drömma oss bort till en i framtiden utlovad resa som man redan längtar efter, för utan mål har vi inget att sträva efter, och om vi inte strävar har vi inte uppnått något när vi väl klarat av den utmaning som vi gett oss själva.
Det är egentligen samma sak med förhållanden. I början har man så mycket förhoppningar om de mycket grönare gräset som växer på andra sidan, och om en framtid fylld av rosa moln och tagglösa rosor, ändlös kärlek in i de sista. För de som inte kommer klara av att hålla ihop, är det egentligen bäst att avsluta så snart de börjat, så att man dödar förhoppningar innan de får mer liv. När det gått flera år in i ett förhållande som inte höll egentligen de första året, kan liv förstöras när alla ens drömmar krossas tillsammans med hjärtan, och där har vi en bruten själ.
Jag har drömmar om var mitt förhållande kommer ta vägen. Drömmar om en framtid tillsammans men honom som jag älskar gränslöst, och har älskar gränslöst mer och mer för varje dag i snart ett år, och jag ser inget slut på den stigande grafen. Drömmarna om min och Robins framtid är de ända jag har kvar nu, när jag inte längre har ett yrkesmässigt mål i livet, eller i skolan överhuvudtaget, men när man är dependent av andra för att uppfylla drömmar, vilar alltid hela opperationen på en bambustav över glödande lava. Det gäller alla drömmar.
Utan drömmar, förhoppningar och mål är livet underbart, ett tag. Man lever dag för dag, tills man upptäcker att man är ensam, att alla andra har uppfyllt sina drömmar. Pengarna börjar ta slut, eller man har någon myndighet i hälarna. Man blir inte glad över MVG, eller att man klarat ut världens svåraste spel, för man spelade bara för spelandets skull.
Det är det man gör utan drömmar.
Lever för levandets skull.
Nu när betygen börjar jävlas med att komma alla på en gång som i en perfekt orgie, är det ingen mening med att hoppas på MVG i alla ämnen, inte för mig iallafall... Jag kämpar för ett G i alla ämnen, inget jag är dirket stolt över, med tanke på vad jag egentligen skulle kunnat klara av.
Att ha mål är lika med att ha förhoppningar, och att ha som mål att klara av skolan, är ju inte förmycket begärt av någon, men att ha som mål att ha minst VG i kemi, inget annat än MVG i svenska och vg i mattekurserna, de är lite overkill.
Sen finns det ju drömmar om att våren ska komma, att snön ska tina och den första tussilagon och den första storspoven ska dyka fram med vårsol och tidig sommarvärme ur vinterns eviga natt. Vi vet det, men vi längtar ändå.
Ändå kan vi ju inte undgå att hoppas och drömma oss bort till en i framtiden utlovad resa som man redan längtar efter, för utan mål har vi inget att sträva efter, och om vi inte strävar har vi inte uppnått något när vi väl klarat av den utmaning som vi gett oss själva.
Det är egentligen samma sak med förhållanden. I början har man så mycket förhoppningar om de mycket grönare gräset som växer på andra sidan, och om en framtid fylld av rosa moln och tagglösa rosor, ändlös kärlek in i de sista. För de som inte kommer klara av att hålla ihop, är det egentligen bäst att avsluta så snart de börjat, så att man dödar förhoppningar innan de får mer liv. När det gått flera år in i ett förhållande som inte höll egentligen de första året, kan liv förstöras när alla ens drömmar krossas tillsammans med hjärtan, och där har vi en bruten själ.
Jag har drömmar om var mitt förhållande kommer ta vägen. Drömmar om en framtid tillsammans men honom som jag älskar gränslöst, och har älskar gränslöst mer och mer för varje dag i snart ett år, och jag ser inget slut på den stigande grafen. Drömmarna om min och Robins framtid är de ända jag har kvar nu, när jag inte längre har ett yrkesmässigt mål i livet, eller i skolan överhuvudtaget, men när man är dependent av andra för att uppfylla drömmar, vilar alltid hela opperationen på en bambustav över glödande lava. Det gäller alla drömmar.
Utan drömmar, förhoppningar och mål är livet underbart, ett tag. Man lever dag för dag, tills man upptäcker att man är ensam, att alla andra har uppfyllt sina drömmar. Pengarna börjar ta slut, eller man har någon myndighet i hälarna. Man blir inte glad över MVG, eller att man klarat ut världens svåraste spel, för man spelade bara för spelandets skull.
Det är det man gör utan drömmar.
Lever för levandets skull.
