Kåbry
HEJ:D
Jag fick höra idag Av Christina Aune (alias Barbie) att uttrycket "Kbry mård" har blivit nationellt. En av hennes vänner I Umeå sa det till henne, det tar sig alltså i allafall norr ut :)
På tal om Kbry mård, Det var länge sedan något hände mede oss mårdar! vi har helt klart legat på latsidan ett tag, men eftersom sommaren närmar sig med sådana gigantiska steg, så antar jag att vi bara sparar oss till ett tillfälle i solsken när vi alla kan sitta runt en eld i den stilla nedstigande solens sista levande strålar och reflektera över vart all gick fel, där en gång för ungefär 8 år sedan, när vi alla var samlade på samma ställe, i häggenås :)
På tal om fel; Det finns inga fel i mitt liv längre :D
Allt går bra äntligen! Fittpillrerna har pajjat 7 månader av mitt liv som kunde ha varit underbarare än de var! och nu när de är schlutt med dem, klickar allt igen, tillochmed i matten! :) jag stör mig inte alls på folk lika mkt längre och det börjar blir roligt att gå till skolan, även om allt jag egentligen vil göra är att vara med min Robin:')
Idag hade jag skinnjacka på mig för första gången, med uppkavlade ärmar och converse, dom som fortfarande lever :P livet leker och jag är lycklig.
TVÅ månader, knappt och sedan är det grekland ^_^
puuuzzzzzzzzz
shold we let it be?
Klockan är 00.02 och jag sitter på andra sidan åkern i Fannys soffa medans de kollar på film. Och när jag satt där tidigare idag, för typ 10 minuter sedan, funderade jag över en grej som hände igår, och hur många gånger man ska orka bli sårad innan något typ "går sönder" so to speak.
De är ju en fråga som ställts många gånger egentligen, och vad faller man tillbaka på om man offrat så mycket som möjligt. Det spelar ju ingen roll vad som hänt, det är ju ändå ingen som förstår. Alla tar saker olika, utifrån sina egna erfarenheter eller uppfattning. Jag har märkt att jag har förändrats så fruktansvärt mycket på bara ett år, ganska percis om en vecka. Den 13 mars, de datumet allt sket sig, när jag faktiskt lärde mig att älska, gråta och känna någonting över huvud taget.
Att såra någon annan så djupt att man aldrig aldrig någonsin vill göra samma sak igen är en upplevelse ingen borde genomlida, eller genomleva...
Och när jag tänker så, är det svårare att förstå hur folk kan göra samma sak igen och igen och igen mot någon man håller av, även om man ser att de sårar, och att i många fall man måste gråta för att de ska sjunka in, hur tänker man då? skiter man i personens känslor, eller sätter man sina egna konstiga värderinagr före och tycker att den andra betér sig underligt och att den ANDRA inte förstår...
De går ju över ganska snabbt, de värsta iallfall, för kärleken övervinner ju alla hinder, och tillliten finns ju kvar men den har lite reperatoner som måste genomföras, som aldrig riktigt fullbordas, men alla fel och brister glöms bort efter vackra ord och löften om trohet och kärlek.
Men det är inte bara jag som har sådana här värderingar, uppfattningar och tankar om saker som händer, när jag berättar om dem, får jag samma reaktion som jag SKULLE ha fått, om jag orkat bråka mer. Men jag är trött och ledsen, över att ständigt känna mig dissad av folk från höger och vänster, att känna mig tvingad att göra saker överhuvudtaget, i skolan, på fritiden, hemma, u name it!, och att aldrig den andre förstår att de tar så förbannat hårt på mig! det är som om någon klickat på repeat och ljudet blir högre och högre varje gång de händer tills högtalarna spricker och en genomskinlig, salt vätska kommer ut och dränker allt som kommer i närheten.
Så hur många gånger kan man ta sådant innan högtalarna spricker och allt tillslut är tömt? och vad kommer upp då? bitter galla...
De är ju en fråga som ställts många gånger egentligen, och vad faller man tillbaka på om man offrat så mycket som möjligt. Det spelar ju ingen roll vad som hänt, det är ju ändå ingen som förstår. Alla tar saker olika, utifrån sina egna erfarenheter eller uppfattning. Jag har märkt att jag har förändrats så fruktansvärt mycket på bara ett år, ganska percis om en vecka. Den 13 mars, de datumet allt sket sig, när jag faktiskt lärde mig att älska, gråta och känna någonting över huvud taget.
Att såra någon annan så djupt att man aldrig aldrig någonsin vill göra samma sak igen är en upplevelse ingen borde genomlida, eller genomleva...
Och när jag tänker så, är det svårare att förstå hur folk kan göra samma sak igen och igen och igen mot någon man håller av, även om man ser att de sårar, och att i många fall man måste gråta för att de ska sjunka in, hur tänker man då? skiter man i personens känslor, eller sätter man sina egna konstiga värderinagr före och tycker att den andra betér sig underligt och att den ANDRA inte förstår...
De går ju över ganska snabbt, de värsta iallfall, för kärleken övervinner ju alla hinder, och tillliten finns ju kvar men den har lite reperatoner som måste genomföras, som aldrig riktigt fullbordas, men alla fel och brister glöms bort efter vackra ord och löften om trohet och kärlek.
Men det är inte bara jag som har sådana här värderingar, uppfattningar och tankar om saker som händer, när jag berättar om dem, får jag samma reaktion som jag SKULLE ha fått, om jag orkat bråka mer. Men jag är trött och ledsen, över att ständigt känna mig dissad av folk från höger och vänster, att känna mig tvingad att göra saker överhuvudtaget, i skolan, på fritiden, hemma, u name it!, och att aldrig den andre förstår att de tar så förbannat hårt på mig! det är som om någon klickat på repeat och ljudet blir högre och högre varje gång de händer tills högtalarna spricker och en genomskinlig, salt vätska kommer ut och dränker allt som kommer i närheten.
Så hur många gånger kan man ta sådant innan högtalarna spricker och allt tillslut är tömt? och vad kommer upp då? bitter galla...
Vockört
Man kan inte tro de, men när solen skiner i Östersund är de banne mig en vacker stad! och på något sätt känns de bättre nu när vattnet gå dricka igen :P såhär rent lär de ju inte varit på fler år :P
Morgonen startade utmäkt, de första jag såg när jag vaknade var de jag älskar mest, sen kom jag på att jag somnade för tidigt och waste:ade värdefull tid med honom. Then it began.
Jga ble grinig för att sedan bli glad igen och jätteglad.
Smågnabb och töntig svartsjuka är saker jag verkligen skulle kunna klara mig utan. De är en av mina personligheter som jag verkligen inte är stolt över, sur-linnea :P
Men eftersom Darling är så underbar, håller han sig glad och underbar, och jag förstår alltid att jag är en ragata och ber on ursäkt och världen är underbar igen. Sen lyser han upp staden för mig, och de blir så varmt att man kan gå ut i sjkorta och jeans :) jag är inte helt säker på att solen egentligensken, allt jag såg skina var vaärldensunderbarasteRobin :)
När de väl är såhär skönt ute, längtar man mer efter sommaren än tidigare, de känns typ närmare på något sätt! och sommaen 2011 är ju något att längta till! De är campingjobb, de underbaraste man kan göra och tjäna pengar på samtidigt skulle jag tro, de är Yran, Valsjöbyn, Italien och bara EN vecka hos surmamma :D
Men framför allt annat, längtar jag efter att åka till Grekland med "my world". Vackra Robin i vackra Grekland, den perfekta kombinationen skulle jag tro. Det är en säkring för mig, ett löfte om trohet tills då iallafall.
Planer för framtiden har jag aldrig riktigt gillat, men nu... Är de med "world" så älskar jag det. de känns liksom som om de verkligen är på allvar, iställetfr en massa joller :P
De känns som om jag är back on the track igen, skolan känns bättre nu när jag bytt linje, Franskan kommer bli ett problem men alltning annat, tillochmed matten, känns så simpelt nu när jag haft några lektioner Fysik, de svåraste jag gjort :P
även om skolan verkligen vekar vilja suga kuk, och gör allt i sin makt för att göra det nu verkar de som, så börjar jag nu, efter 6 månader at trivas :) men de varierar med mitt humör, iofs.
Ignet spelar någon roll, så länge jag har Robin och mina vänner, en halv familj som älskar mig och solen verkligen är på väg att återförenas med kalla norden. Vi blåser inte moln längre, vi blåser inte heller rött, vi blåser grönt.
Och om solen aldrig lyste mer
Och om himlen skulle falla ner
Om haven torkar ut
Och jordens tid i rymden närmar sig sitt slut
De är allt världsliga ting
När jag har min älskling :P
Morgonen startade utmäkt, de första jag såg när jag vaknade var de jag älskar mest, sen kom jag på att jag somnade för tidigt och waste:ade värdefull tid med honom. Then it began.
Jga ble grinig för att sedan bli glad igen och jätteglad.
Smågnabb och töntig svartsjuka är saker jag verkligen skulle kunna klara mig utan. De är en av mina personligheter som jag verkligen inte är stolt över, sur-linnea :P
Men eftersom Darling är så underbar, håller han sig glad och underbar, och jag förstår alltid att jag är en ragata och ber on ursäkt och världen är underbar igen. Sen lyser han upp staden för mig, och de blir så varmt att man kan gå ut i sjkorta och jeans :) jag är inte helt säker på att solen egentligensken, allt jag såg skina var vaärldensunderbarasteRobin :)
När de väl är såhär skönt ute, längtar man mer efter sommaren än tidigare, de känns typ närmare på något sätt! och sommaen 2011 är ju något att längta till! De är campingjobb, de underbaraste man kan göra och tjäna pengar på samtidigt skulle jag tro, de är Yran, Valsjöbyn, Italien och bara EN vecka hos surmamma :D
Men framför allt annat, längtar jag efter att åka till Grekland med "my world". Vackra Robin i vackra Grekland, den perfekta kombinationen skulle jag tro. Det är en säkring för mig, ett löfte om trohet tills då iallafall.
Planer för framtiden har jag aldrig riktigt gillat, men nu... Är de med "world" så älskar jag det. de känns liksom som om de verkligen är på allvar, iställetfr en massa joller :P
De känns som om jag är back on the track igen, skolan känns bättre nu när jag bytt linje, Franskan kommer bli ett problem men alltning annat, tillochmed matten, känns så simpelt nu när jag haft några lektioner Fysik, de svåraste jag gjort :P
även om skolan verkligen vekar vilja suga kuk, och gör allt i sin makt för att göra det nu verkar de som, så börjar jag nu, efter 6 månader at trivas :) men de varierar med mitt humör, iofs.
Ignet spelar någon roll, så länge jag har Robin och mina vänner, en halv familj som älskar mig och solen verkligen är på väg att återförenas med kalla norden. Vi blåser inte moln längre, vi blåser inte heller rött, vi blåser grönt.
Och om solen aldrig lyste mer
Och om himlen skulle falla ner
Om haven torkar ut
Och jordens tid i rymden närmar sig sitt slut
De är allt världsliga ting
När jag har min älskling :P
