Vår

Det är ju egentligen ingenting speciiellt med våren. den kommer ju lixom varje dag, ändå blev jag så sjukt glad imorse när jag vaknade till ljudet av en storspov. Nyss tog jag en inte så lång promenad som tog dryga två timmar i Österåsenblåsten, och hittade tussilagosar och såg tranor, men de största tecknet på att ytterligare en sommar av underliga och pinsamma incidenter väntar, är att stubben har tinat fram. Men när jag satt där, med utbrända tändstickor framför mig och spår av sommarens festligheter, kändes de mesta bara jobbigt!
 Att hålla lika högt, eller ännnu högre, tempo denna sommar kommer att ta slut på oss ganska fort. jag var ju helt utmattad när skolan började ifjol... denna sommaren är vi fler, vi är äldre och då ställs högre krav. Vi ska vara uppe till gryningen varje natt, ha hela campingen picobello, underhålla gäster och vänner, tjäna pengar och ändå hinna med ett liv på utsidan. Ett sådant hade jag ju inte ifjol, men nu, med nya vänner och en pojkvän som tyvärr oxå har ett eget liv, behövs lite tid på utsidan.


Det är det våren är, så fylld med förväntningar, det är nationella prov, slutbetyg i flera kurser och allting ska bli klart på bara fyra veckor! hur ska allt hinnas med?! Våren är glad och full av liv som återuppstår, och jesus flyger upp till gud, men tänk på pressen! Ändå känns det bra, ju ljusar dagar, ju längre kan man sitta uppe och plugga, eller ja, ju mer hinner man med! Ju varmare och torrare det blir, ju lättare blir det att vara ute och ränna, och ju gladare och piggare blir man. Även om den vackra delen av våren inte är här än,  den som kommer med majvindarne, med gula tussilagosar och blåsippor överallt och de där små, superspröda ljusgröna löven på alla björkar, så är det bara att hålla ut ett litet tag till. de gråa förvandlas snart till något vackert och viljan att leva, springa ooch upptäcka igen, DET längtar jag efter. det kanske är så att man måste ta vara på de små sakerna i livet, som att våren kommer i år igen, det är ju ett mirakel i sig själv egentligen. vi har kort tid på oss, här på jorden så allt äv väll egentligen viktigt...


Utan de små sakerna som höjer upp ens glädje skulle allting vara så mycket dystrare... Så tack tranor, tack Storspov, tack tussilago och tack alla förbannade vattensamlingar som blockerar min väg.
You make my day.

RSS 2.0